När barnen var små hyrde vi ett mobile home i Saint-Malo. Det var mysigt och vi tyckte då, för sisådär en 18 år sedan att Saint-Malo var en lagom stor och trevlig stad. Är det något jag lärt mig under den här resan, så är det att saker och ting förändras.  Det man tror ska vara små pittoreska byar kan ha förvandlats till storstäder. Saint-Malo var riktigt stort, hög puls och fullt med folk överallt. Både Pelle och jag föredrar nog ställen där det är mindre kommers så att man kan koppla av. Kanske är det också bättre att upptäcka nya pärlor istället för att besöka ställen man tror ska vara på ett visst sätt. 

Vi bodde på en kommunal camping på en höjd med utsikt över staden. Vi hade nog tänkt stanna flera nätter,  men stannade bara en natt.  Vi hann i alla fall käka världens godaste galetter med jättegod cider!

Under resans gång har vi navigerat mycket med Google maps.  För det mesta har det fungerat hur bra som helst, men några gånger hamnade vi på tokiga ställen. En gång lurades vi ut på en smal liten lantlig väg med gräs i mitten. Det gick knappt att vända. En annan gång lotsades vi in i smala kullerstensgränder och hamnade uppe i bergen. Vilken tur att det går att ta ut rutten manuellt också. 

 

Quiberon är en mysig kommun i departementet Morbihan  Den ligger på en halvö som sticker ut som en lång tunga, längst söderut i  Bretagne. Kusten består av vikar med små sandstränder med finkornig sand. Du kan hitta din egen strand,  eller vilda klippor som stupar ner i vattnet. Havet är vackert turkost/blått.

Vi hittade en mysig kommunal camping som låg längst ut på halvön. Vi hade promenadavstånd till både stadskärnan och till den vilda naturen. När vi rest i Frankrike har vi upptäckt att de kommunala campingarna oftast har ett bra läge, bra pris och är fräscha. Om man letar efter Camping Municipal så hittar man dem.

På dagarna blev det sol och bad,  vi hade en fin sandstrand mittemot campingen. På kvällarna tog vi långa promenader med hundarna. 

Vi saknade nog ingenting i Quiberon. Vi hade sol, bad och vackra vyer. Vi hade till och med en kvarterskrog på campingen. Här käkade vi goda hemgjorda hamburgare med camembert på. Mums!

Åh vackra genuina Bretagne. Korsvirkeshus, crêperior, ett eget språk och så cider förstås. Det känns som att komma hem när man kommer dit. Det finns något fräscht och oförstört där. Det var femte gången för mig som jag besökte Bretagne.  När jag pluggade till franskalärare på 90-talet så bodde jag där i en månad. Det ingick liksom i kursen, att lära känna kulturen.  

Första anhalten var Vannes där vi stod på en ställplats inne i stan. Perfekt läge och schysst pris, tror det kostade en hundring.

Någon kanske tycker jag fotar många fasader,  men de är ju så vackra! Hur kan man låta bli att spegla städer? Speciellt små pittoreska städer som denna..

Så den obligatoriska karusellen som vi sett i snart sagt varje stad vi besökt. Måste vara typiskt franskt? 

Cognac, en sliten och grå stad.Omgivningarna runt själva staden med alla vinodlingar  är så mycket vackrare än själva staden. Vi hade stora förväntningar –  fast mäktigt att se och nu vet vi var Cognacen vi dricker ibland,  frodas och har sin hemvist. 

Så var vi framme vid Atlantkusten. Bordeaux passerade vi snabbt,  alldeles för stor stad för oss. Istället begav vi oss till Ile d’Oleron – Frankrikes näst största ö efter Korsika, tillika ostronodlingarnas mecka. Här fann vi lugnet och värmen (!) – 39 grader hade vi en dag. Pelle köpte en fläkt och tur var det – för annars hade vi nog runnit bort i värmen.

Överallt såg vi ostronfiskare med flata båtar som såg ut som någon slags minipråmar. Antingen såg vi dem i vattnet, eller så drogs båtarna efter traktorer. Ebb och flod skapade dramatik och ett ömsom torrt eller vått landskap.  

Överallt vimlade det av små ”ostronhus” där man kunde köpa färska skaldjur. Husen var färgglada och förde tankarna till Karibien.  Glada härliga färger – och jag fick lust att skapa och måla!

Vi bodde riktigt bra på en ställplats i anslutning till en camping i Boyardville. Det var enkelt att checka in där, man köpte helt enkelt en parkeringsbiljett i en automat för en hundring. Sen hade man tillgång till allt på campingen. På ställplatsen i Boyardville stod bara fransmän och så Pelle och jag, Stilton och Cheddar, icke att förglömma.

Det skapade en viss stämning  att det ”bara” var fransmän (i princip) som turistade/bodde i stan. När vi flanerade runt så förstod vi varför de var där. Det vimlade av mysiga restauranger, härligt uteliv och inne i stan fanns en lång härlig sandstrand.  Jag kan verkligen rekommendera ett besök i Boyardville och på ön Ile d’Oleron! Äkta fransk kultur. .

Från stranden i Boyardville såg man Fort Boyard, lite coolt. Jag hade nog trott att fortet skulle ligga mitt i Atlanten, men det låg ganska nära ön. 

Dordogne är en flod och ett område i södra Frankrike. Här finns de kända Lascaux grottorna och naturen är dramatisk. Gröna dalar, kalkstensklippor och så floden.  Här befinner vi oss nu,  i en liten by vid en biflod till Dordogne som heter Isle. Igår var vi inne i Perigeux som sägs vara ”huvudstaden” i Dordogne. Den var ganska stor och inte jättemysig. Så den staden lämnade vi snabbt.

Vi hade planerat att besöka några vackra små byar här, men eftersom det är värmebölja här – det ska bli 35 grader imorgon, så beger vi oss till Atlantkusten istället. 

Vet inte hur många fält med vackra solrosor vi passerat i Dordogne. 

Vi befinner oss inte så långt från Bordeaux. Vi kommer att besöka Saint Georges de Didonne där jag var på semester när jag var 19-20. Det ska bli spännande att se hur det ser ut där nu. 

Edit: stor opersonlig stad numera, minns inte alls staden som så..Men rätt så schysst playa! 

Annars är det mysigt att bo i husbilen som redan känns som en kär gammal vän. Vi sover bra i den och Fia, som vi döpt henne till (en Fiat..) är inte alltför törstig. Vi kommer riktigt långt på en tank. Hon är lagom stor för oss och funktionell på alla sätt och vis. Det går bra att hitta parkeringar till henne även inne i städer.

Hundarna verkar trivas att vara med på semester och kan nog det mesta om franska slott och herresäten vid det här laget.

Vi har sett och fått uppleva massor redan. Det är så enkelt att resa med husbil, lätt att bara stanna och gå bak i bilen och käka lunch. I Tyskland åt vi en massa goda korvar och annat, här har det blivit en massa goda ostar förstås. I kylen ligger champagne på kylning.

Vi hittade en mysig camping vid Loiredalen. Här tillbringade vi två nätter.  Det är ett lugnt tempo här och ett mycket vackert läge invid floden Loire som är hela 100 mil lång. Loiredalen är mycket vacker, med små byar och slott som hämtade ur en saga.

 Tyvärr är vattnet i floden väldigt strömt, så det går inte att bada i det.

Idag har vi haft toppenväder,  så vi har bara solat, slappat, tvättat lite och laddat batterierna. Tog en promenad på 6,5 km i en slottspark. Vi hann också med en öl på en trevlig uteservering.

Vi besökte de mest kända slotten i Loiredalen som Chambord, Chenonceau, Chaumont, Amboise och så några som jag glömt namnet på. 

Chambord är det största slottet i Loiredalen. Slottet är känt för sin arkitektur, renässans och medeltida former blandas med klassiska italienska former. Det var lite fulsnyggt och mäktigt som en marrängswiss ungefär, men också vackert.

Renässansslottet Chenonceau – ligger vid floden Cher.  Slottet uppfördes på 1500-talet och kända personer som Voltaire och Rosseau lär ha gästat slottet i perioder. Trädgården var förresten fantastisk! 

Chaumont är ett riktigt medeltida slott som först byggdes på 1000- talet. Det har ägts av flera kända personer, bland annat Mme de Staël. Mitt favoritslott,  som hämtat ur en Törnrosa! Här finns massvis med medeltida konst och vackra blommor.

En stad vi tyckte mycket om är Amboise som förstås också hade ett vackert slott. Där stod vi centralt på en kommunal camping alldeles vid staden. Det var bara att promenera in till stan på kvällen. Där fanns många uteserveringar och fullt med levnadsglada människor på semester.  Trevligt och stämningsfullt helt enkelt. I solnedgången badade staden i ett varmt vackert ljus..

Efter att ha sett alla dessa slott blir man ganska mätt på kungliga residens. Hade faktiskt gärna sett röd stuga med vita knutar som omväxling..

Råkade kasta ett inlägg jag skrev om Champagne så nu skriver jag ett nytt. Imorse lämnade vi Moseldalen och körde mot Trier. Vi passerade Luxemburg och så var vi inne i Frankrike. Vi styrde kosan mot Épernay som är hjärtat i Champagne. Vi hittade en enkel men trevlig camping i utkanten av staden. Imorgon firar fransmännen 14 juli, nationaldagen. Att vi alltid lyckas pricka in en massa evenemang oavsiktligt. 

I Epernay hittade vi alla kända Champagne märken längs Avenue de Champagne. Annars var det nog vackrast runt omkring staden.