Vår fina kisse Findus aka Snöret är borta. Han var halvbengal och modig som få. Härom kvällen hördes hjärtskärande skrik från skogen. Det var ångestskrin.. och jag trodde nog att det var ett rådjur, eller en hare som kämpade för sitt liv. Inte kunde vi tro att det var vår katt.. Så dagen efter hittade vi spår av päls och Snöret kom inte till frukost. Vi tror att han blivit tagen av räven som strukit omkring på vår tomt.
Snöret, du är saknad – tack för 12 fina år..

Edit:
Han är återuppstånden! Medtagen och med en rispa i pannan – men han lever – hurra!!! Jag.visste inte att jag skulle sakna honom så mycket! Så glad att han är tillbaka..