Ikväll slog jag rekord (och förvånade mig själv) när jag stickade en vante på en kväll!

Garnet heter Superwash Vital och är grått och orange.

Idag blev jag klar med ett par stjärnmönstrade vantar stickade i Rauma finull. Jag blev riktigt nöjd med dem, särskilt efter att jag pressat dem.

Plötsligt fick jag till det – det föll på plats – mönstret. Vad vore livet utan tutorials på youtube?

Moster Ebba kunde sticka vackra stjärnvantar som få. Men så var hon från Lappland också..

Av alla vantar hon stickade i julklapp till mig när jag var liten, så har jag ingen enda kvar. Men min mamma fick ett par så vackra stjärnvantar av Ebba någon gång på 90-talet och en av dem har jag kvar.

Jag har provat att sticka stjärnvantar efter mönster men har aldrig tyckt att de blev lika vackra som Ebbas. Jag har heller inte fått till rätt storlek.

Så igår plockade jag fram Ebbas (mammas) vante och började räkna maskor och sticka efter den. Tummen var klurig med alla ökningar..

Kan tillägga att dessförinnan hade jag googlat stjärnvantar och läst att stickorna ska vara smala som spaghetti. Så idag inhandlades tunna stickor och så rent ullgarn och nu är jag igång!

Hur jag än försökt och försökt, repat upp och stickat på nytt så blir det inte bra. Ebbas vante är nog just Ebbas vante och så får det förbli. Nu stickar jag efter ett norskt mönster och det går bättre.

Att sticka är meditativt..

Så länge man inte går vilse i mönstret – eller trasslar i sig i garnet..