November

När jag tänker på november så tänker jag grått, gråare – gråast. Men så är det ju faktiskt inte, för november är så mycket mer.. Visserligen ingen solnedgång vid vår altan, men november är solnedgångar vid badberget om än vid kl tre.

Summa summarum, det gäller att hitta och fånga solglimtarna, ljusglimtarna. Om solen inte hittar dig, får du hitta solen. Det är min filosofi.

Granåsens naturreservat

Idag upptäckte Pelle och jag en ny pärla, nämligen Granåsens naturreservat som ligger utanför Bålsta. Det här naturreservatet ligger på en ås (hörs ju på namnet), i en skog med vackra tallar och granar med utsikt över Lilla Ullfjärden – så vackert. Nu var det ju grått och mulet idag, men en solig dag måste det vara fantastiskt fint.

Genom naturreservatet som är 33 hektar stort, går en massa härliga leder och ett elljusspår. Nu är inte jag typen som gillar att springa, men Pelle som är en löpare var lyrisk över underlaget och slingorna. Vill man träna backträning så finns en slalombacke man kan ta sig upp och nerför.

Lederna var lättvandrade på några ställen fanns till och med bänkar där man kunde ta sig en liten paus.

November

Nu är november snart ett minne blott. Jag räknar ner till den 22 december, när det vänder och blir ljusare – det ser jag fram emot. Annars försöker jag njuta av ljuset när det uppenbarar sig, som idag t ex. solnedgång vid ”badberget”.

Söndag

Skön söndag på hemmaplan – promenad i närområdet kan också vara en trevlig upplevelse. Idag gick vi 4 km med hundarna – hur mysigt som helst!

Husbilen är urplockad och städad – så nu får den vila lite tills det är dags för nästa resa. Vi skulle vilja ta en helg i Färnebofjärdens nationalpark – nån gång i november. Men det beror lite på vad det blir för väder och vind, vi saknar nämligen vinterdäck till Cissi. Annars hade det absolut inte varit några problem att vintercampa för vi känner oss bekväma med att använda gasolen för värme.

Nu lite jobb innan det blir måndag..

Söderåsens Nationalpark

Imorse lämnade vi Österlen och började rulla tvärs över landet mot Söderåsens Nationalpark. Väl framme kunde vi konstatera att det var fler än vi som bestämt sig för att besöka parken just idag. Parkeringen var full med bilar och vi fick ingen plats till vår plåtis. Så vi bestämde oss för att ta oss in i parken via Serpentinvägen.

Serpentinvägen var otroligt vacker och vi mötte knappt några bilar. Där fanns också goda möjligheter att parkera husbilen.

Så vi vandrade cirka fem kilometer, njöt av de vackra färgerna och lövmattorna. Hit återvänder jag gärna i vår!

Norra Kvills Nationalpark

På väg mot Kvilleken

I närheten av Norra Kvills Nationalpark står en vacker ek, inte vilken som helst – utan Kvilleken. Eken sägs vara över 1000 år gammal, den är både äldst och störst i omfång i Sverige. Tänk att den mäter 13 meter runt stammen, otroligt! Vi beundrade den en stund, Pelle gav den en kram – sen filosoferade vi kring vad tusen år innebär i tid. Vi landade på vikingatiden och korståg i Europa. Tänk vad denna ek måste varit med om genom åren.. Respekt.


Läs mer