Idag hände inget och allt. Med inget så menar jag att det inte hände något särskilt spännande. Pelle jobbade och jag lufsade runt här hemma. Med allt så menar jag att jag äntligen hade lite energi över till annat än jobb och plugg..

I flera veckor har jag haft penséer ståendes på altanen som jag inte orkat plantera i krukor. Hur knasigt låter inte det? Det kan väl inte va så svårt att stoppa ner några blommor i lite jord? Jo det kan det, i alla fall för mig. Men idag så planterade jag äntligen dem och så städade jag verandan. Jag hade fint sällskap av Snöret.

Sen började våra älskade Ektorpsoffor se lite trötta ut – så då åkte klädslarna in i tvättmaskinen. Fiffiga soffor – alltså jag kan bara tänka mig hur en soffa utan avtagbar klädsel skulle se ut hemma hos oss med två hundar? Hur som – sen skulle klädslarna på plats igen – ett slitgöra bara det. Men fint och fräscht blev det!

Sen slängde jag ihop en blåbärspaj på inspiration & känsla. Det blev 100 g smör, 100g socker (jag som inte skulle äta socker..) 100 g vetemjöl, en näve havregryn,1 tsk vaniljsocker, 1 tsk bakpulver och en äggula. Smorde pajformen och så blåbär i botten, smuldegen över. Sen in i 180 grader 10 minuter. Tog ut den och spritsade maräng över – gjord på äggvita från ett ägg, lite citron, 0,75 dl strösocker – gräddade 150 grader tills klar. Men alltså, det blev en bra hittepåpaj! Jättegod – hade inget socker på blåbären så det blev en bra kombo med marängen.

Jo sen hann jag fånga en havsörn som cirkulerade ovanför vårt hus. Så mäktig..

Vilken härlig känsla det är när man får energi att ta tag i sånt som legat över en. När det känns som om ingenting är omöjligt. Är det då man ska göra lagom mycket? Kanske.