Idag styrde vi kosan mot Sonfjällets nationalpark utanför Vemdalen. Resan dit var minst sagt skumpig – vi körde i 30 km/h i nästan 2 mil på en hopplös grusväg.

Efter nästan en timme kom vi fram till en fäbod. Vi gick först en liten slinga på 2,5 km.

Men sen bestämde vi oss för att bege oss till toppen av Sonfjället. Att bestiga ett berg.. Det är en speciell känsla – när man står högst upp och kan njuta av milsvid utsikt. 

Det är fantastiskt när man kämpat sig upp, fast benen kändes tunga som bly och man var nära att vända om. 

Men så sitter man där med en kopp kaffe  och njuter av att bara vara människa. Den rena luften, de vackra stenarna, fjällbjörkarna – vyerna..

Nu campar vi på Sonfjällscampingen – vackert, prisvärt och fint.