Socker

Det har liksom smugit sig på. Gjort sig oansenligt. Oviktigt. Jag har inte märkt att det blivit en naturlig del av min helg, ibland min vardag. Jag som sa nej, säger plötsligt ja tack. Känner mig lurad av mig själv. Det finns alltid något att fira. Men… stopp – inget mer, det räcker nu! 

Från 60.2 till 62.8 på några veckor. Oacceptabelt. 

I somras när jag kunde säga nej..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s