Tänk att ha en så fin vän som Lotta, som man kan  sticka ut och vandra med i ottan. Det är inte alla förunnat. Idag utmanade vi oss själva. Klockan ringde 4.45 sen gick vi 8,6 km. Det kändes i benen, de var ganska tunga på slutet.

Lite halvtrött på jobbet – men klarade dagen. Jag kände mig superklar i huvudet på förmiddagen. Kreativiteten flödade, fick många bra idéer. Men sen på eftermiddagen blev jag dyngtrött. Väl hemma försökte jag sova en stund, men kunde inte.

På kvällen åkte Pelle och jag till Sats och tränade armar, bröst och rygg.  Just ja, rodde 10 minuter också.  Nu är jag trött! Natt natt..