Idag har vi besökt Möns Klint – hittade ”rätt” väg denna gång. 500 trappsteg tog oss ner till stranden – där det var högvatten. Vi som ville besöka klienten från stranden bestämde oss för att vada i nån form av gyttja bestående av halvrutten blåstång. Det var bland det äckligaste jag varit med om, barfota i gyttja upp över knäna. Tror vi gick ca 50 meter innan vi hamnade på fast mark. Hundarna simmade bredvid, de fick ett välbehövligt bad efter detta.
Var det mödan värt då? Jo det var det, trots att mina ben och fötter hade massor med riv- och skärsår av snäckor och vem vet vad.. Det var en speciell känsla att vandra på stranden och att beundra klipporna nerifrån. Väl på stranden mötte vi folk som sa att det fanns en annan trappa längre fram – tack och lov för det, jag hade ingen lust att upprepa proceduren åt andra hållet!
Ännu en blogg 