Imorse vaknade jag tidigt av att det var så ljust ute. Jag hoppade i foppatofflorna, hängde kameran över axeln och begav mig ut på en morgonpromenix i pyjamas. Det kändes lite knasigt att gå runt så, men också lite rätt – för kanske är just pyjamas den rätta kostymen för en vandring i ottan?

Målet var en utsiktsplats på ett berg, alldeles i närheten av där vi bor. När jag kom fram var solen redan på väg upp och dimman lättade. Det var otroligt vackert och jag kände mig som en del av helheten, medan fåglarna sjöng och daggen visade var spindlarna spunnit sina nät.