Så landade vi i Antwerpen hos Mathilda och Dries. Vilken härlig känsla att ses igen. Första natten bodde vi nära motorvägen, campingen låg vid ringen som går runt staden. Det var inte någon höjdare. Trafiken dånade hela natten och luften kändes full av avgaser. Vi var till och med tvungna att stänga takluckan för både Pelle och jag började hosta. Galet. 

Nästa natt flyttade vi till en annan camping som låg centralt och vid floden Schelde. Där bodde vi hur bra som helst, helt annan luft. Vi hann umgås med Mathilda och Dries i tre dagar. Mathilda jobbade, så vi besökte henne på jobbet och så hängde vi hos dem eller hos oss på kvällarna. Svårt att skiljas, saknar henne massor, men nu vet vi att vi kan ta oss dit med husbilen på två – tre dagar. 

Musslor och pommes frites förstås,  förutom för mig som är allergisk. Men spaghetti Bolognese är inte heller så dumt.