Vi käkade en god lunch på Gripsholms värdshus.  Vi satt på deras bakficka och hundarna kunde vara med. Jättegod mat – kocken verkade gilla Dijonsenap.. vilket jag också gör.

Så skulle vi prova på att fricampa för första gången. Det började bra eftersom det redan stod en husbil där när vi kom. Sällskap tänkte vi, det visade sig vara ett trevligt äldre par som precis som vi var nyblivna husbilsägare.

Solen sken och vi badade – eller rättare sagt Pelle och hundarna badade, jag fegade ur.  Vi fikade och hade allmänt mysigt i solen.

Lite senare kom en ensam äldre dam i en liten husbil. Hon backade vant in på en liten ruta alldeles vid vattnet och parkerade sig sedan där, i en röd solstol. Sen satt hon där med ett glas rött i ena handen och en bok i andra ända tills solen gick ner. Då badade hon.

Vi såg också solen gå ner, fiskade lite men fick inget napp. Det där att bara sitta på en sten och glo, det är underskattat! Sen gick vi och la oss vid vad vi trodde var en lugn och fridfull sjö. Efter någon timme vaknade vi av att fyra bilar dånade förbi. Det visade sig vara fyra barnfamiljer som skulle fiska. Somnade om, sen kom en utlandsreggad skåpbil med några snubbar i, varav några gick in i skogen bakom oss.Mitt i natten?! Jag kan säga att det räckte för att sätta igång fantasin. Man har ju hört om husbilsfolk som blivit rånade i sömnen. Klart de tänkte söva oss med eter och sno  våra badtofflor!  Så vi bestämde oss hastigt och lustigt för att åka hem, vilket vi också gjorde. Det blir säkert fler tillfällen  att fricampa. Kanske det är lugnare i fjällen?