Varje nyår är väl det perfekta tillfället att göra en halvhalt och summera sånt som hänt de senaste 12 månaderna i livet. Ibland kan man ju tro att det inte hänt nåt, men det har det ju förstås. Det händer ju alltid stora och små saker, lätta saker, svåra saker.

Januari var månaden då jag inte bara bytte jobb utan också profession. Jag gick från ett jobb som speciallärare på en skola, till att bli specialpedagog i kommunen. Jag fick helt andra arbetsuppgifter och möjlighet att växa med uppgiften.

Pelle fyllde 50 och det firade vi förstås.

Februari – då kärade vi ner oss i engelska tapeter och det slutade med att vi renoverade biblioteket med William Morris Strawberry Thief. Om man inte bor på en engelsk lantgård (men skulle vilja) så kan man väl i alla fall gräva där man står..

Mars månad, då hände något som fortfarande skaver och gör ont.. Jag sålde Atli, min fina hästvän. Allt gick så fort.. Men innerst inne vet jag (nog) att det var ett svårt men förnuftigt (trist ord..) beslut.

På jobbet var jag med i en forskarcirkel vid ett universitet, men var fortfarande rätt less på att läsa efter tidigare års plugg.

April – oj vad vi var fysiskt aktiva! Vi promenerade, tränade på gym och simmade en gång i veckan. Jag blir faktiskt imponerad av oss när jag ser tillbaka. Dessutom gick Lotta och jag en timme varje morgon fem dagar i veckan (sedan augusti 2016). Gah, vilken bragd!!!

Maj – vi njöt av friheten att kunna åka dit vi ville, det blev flera resor med husbilen till både Kolmården och till Lidköping för att träffa barnbarnet.

Samtidigt längtade jag ihjäl mig efter Atli och lusläste hästannonser. Det slutade med att jag nästan köpte ett sto, men backade ur efter veterinärsbesiktningen. Det var nog ett klokt beslut så här i efterhand.

Juni vi pimpade verandan med nya utemöbler, satte potatis, odlade grönsaker i pallkragar.

Sen gjorde vi fler resor med husbilen, bland annat till Bråviken och Mariefred. Vi var mycket ute i naturen och rörde på oss tillsammans med Stilton och Cheddar.

Vi firade midsommar med Lotta och Peter och det var mysigt.

Juli var semestermånaden då vi packade husbilen och stack söderut. Vi tillbringade en vecka på västkusten, gick långa promenader och cyklade.

Sen fick vi resesällskap av Åsa och Peter till Danmark, Skåne och Blekinge. Det var jättemysigt att resa med dem, kändes tryggt också att vara ute med två husbilar samtidigt. I Skallkroken hittade vi ett riktigt smultronställe.

Augusti, september, betydde några veckors jobb innan vi fick två härliga veckors ledigt i Jämtland och södra Lappland. Vi fjällvandrade och tillbringade tiden ute i naturen hundarna. Vi träffade också kusiner till mig som jag inte haft kontakt med på länge. Fina möten, fin resa.

Oktober jag blev medryttare på en häst, saknad efter Atli.. fortfarande.

Vildmarkscamping med Lotta och Peter. Vi räddes inte mörkret och oktober bjöd på vackra naturupplevelser. Vi fricampade med gasoluppvärmning för första gången.

November var månaden då hela familjen samlades. Mathilda och Dries kom hit från Belgien och Emma och Lucas kom upp. Malou och Fille var förstås också hemma. Vilken härlig känsla att ses!

December Pelle byggde på garaget och jag målade om hallen – brun – och började renovera trappan. Vi byggde en köksö som lyfte hela köket.

Fille, Malou, Pelle och jag firade jul tillsammans, Stilton och Cheddar icke att förglömma..

Summering… man kan utvecklas massor om man vågar byta arbetsplats. En häst är inte bara en häst, utan också en älskad, saknad kär familjemedlem.

Husbilen ger oss vingar och att vistas i naturen ger mersmak. Träning blir av när man har en plan, tydliga rutiner och trevligt sällskap. Ett mysigt tryggt hem kan delvis kompensera för en otrygg omvärld.

2018 hoppas jag bjuder på fler möten med familj och vänner, roliga resor med husbilen, hälsa och motion, naturupplevelser.

Punkt.